Resan till Ironman Kalmar del 1- Adam Wiberg

 

Hej alla fans! (typ jag och kanske en till)

När jag först skapade den här bloggen för drygt ett halvår sedan var min tanke att göra regelbundna inlägg. Hittills har jag endast gjort ett inlägg som var i början. Jag är tydligen en mästare på att skjuta upp saker och ting. Men idag lyckades jag vakna ovanligt tidigt och min hjärna sa åt mig att det är dags nu. 

Jag får helt enkelt försöka dela med mig lite av det senaste halvåret utan att bli för långdragen.

Första delen handlar om början av resan, när jag förberedde mig för mitt första triathlonlopp och andra delen får bli efter loppet, träningen inför Ironman och nutid.

Del 1

Min triathlon-resa började i Maj när jag och min vän Max skrev upp oss inför mini-tri i Kalmar som vanligtvis är 16:e Augusti. Hela sommaren var i stort sätt dedikerad till träning. Visst hade man alltid tid för fest, men plötsligt såg man lite mindre syfte med att dricka alkohol.

Allt eftersom min träningsintensitet och träningsvolym ökade så sänktes min vikt och även kroppsprocent under sommaren, eftersom jag hade underskott av kalorier. Detta har både negativ och positiv inverkan på träning och prestation. Om man tappar för mycket för snabbt kommer kroppen inte klara av all träningsvolym och intensitet som behöver utövas+immunförsvaret blir betydligt lägre. Däremot så blir man lättare i kroppen och känner sig i regel “i form”. Den gyllene vägen verkar vara att långsiktigt gå ner i kroppsprocent utan att rubba kroppens immunförsvar så att man kan behålla en stadig utveckling.

I runt juli månad började jag märka första tecken på fysisk utmattning till följd av lätt överansträngning och kaloriunderskott. Jag fick enklare förkylningar och kände mig halvdan under större delen av Juli månad.

Men sedan kom räddningen. Den 26:e Juli åkte jag och mina vänner till Tomorrowland i Belgien, vilket kanske inte låter som en räddning, men med tanke på att träning varit det enda jag fokuserat på var det skönt att bara leva lite. Och leva gjorde vi, mer än jag gjort på ett bra tag. Och träning blev det ju ändå, klockan visade att jag gjorde över 200 000 steg den festivalen, varav 70 000 på en dag.

Det sjuka är att dagen efter vi kommer hem från Tomorrowland slår jag mitt personbästa på löpbandet med en tid på 13:50 på 4.2 km och 17:23 på 5 km. Till denna dag har jag svårt att förklara varför, men jag skulle chansa på att det var för att min själ fick liv, eller kanske för att jag tryckte i mig 2 glassar, en hel 450 gram Nutella burk, 200 gram nötter och en massa snabbmat dagen innan som förmodligen kolhydratladdade mig till max.

Väl inne i Augusti trappade jag ner på tempot inför mini-tri, i syfte att komma i tävlingsform. Sedan var det dags för tävling.

D-dagen

Simningen var jobbig, rejält jobbig. Folk kunde inte simma, jag kunde inte simma, ingen kunde simma. Det kändes så i alla fall. Den struktur och det lugn man haft på träningen fanns inte på kartan, så det var bara att köra och hoppas på det bästa. Jag slutade simningen på strax över 12 minuter, vilket var klart godkänt för ett första försök.

Sedan var det dags att cykla. Cyklingen gick betydligt bättre. Faktum är att det var min bästa split-tid på hela säsongen. Jag cyklade 1.8 mil på 30 minuter.

Efter den intensiva cyklingen så skulle jag helt plötsligt ställa om och börja springa. Det tog mig någon minut att få in rytmen, men när jag väl satte igång så fanns det inget stopp, och jag var som snabbast i slutet av löpdelen. Jag slutade löpningen på ca 17 minuter. Med bytestider emellan fick jag en totaltid på 1 timme och 4 minuter, och kom på 65:e plats. Antal deltagande var ca 1200. Här kan ni se mig springa i mål (dålig bildkvalité men vad ska man göra)

I stora hela var detta mer som ett test. Redan när jag i Maj skrev upp mig för Kalmar Mini-tri hade jag börjat tro. Och när hjärnan väl börjat tro händer det någonting i kroppen. Någonting som säger “du kan klara det här”. Tillslut finns det ingenting annat och det är då man bestämmer sig, det är då är man körd. Mini-tri var ett test för att se om jag hade en chans att klara Ironman, jag klarade testet och fick min bekräftelse, så nu är det dags för allvaret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *